När man talar om vitlök i all dess mångfald är det en person som intar en särställning. Det handlar om mannen som skapade ett hållbart sätt att klassificera odlingstyperna för olika vitlökar. Han är Ron L. Engeland.
His anor är av engelskt ursprung. Namnet Engeland hänvisar till ängsmark. Det är få som vet att namnet på staten England kommer från det fornengelska ordet Engelond, vilket syftar på en äng vid rinnande vatten. Engeland föddes under de sista åren av 1940-talet och han gjorde sitt livsverk i USA, i delstaten Washington, närmare bestämt i samhället Omak i Okanogan County. Gården där han verkade kan i dag kallas för Det Gamla Filaree. Engeland blev så att säga måg på gården som ägdes av föräldrarna till hans hustru Watershine Woods, och paret fick två barn. När boken Growing Great Garlic kom ut på marknaden kunde man säga att han hade odlat vitlök i nästan tjugo år. Av detta kan man dra slutsatsen att han inledde sin verksamhet på Filaree i början av 1970-talet.
Scenen för Engelands livsverk, Okanogan County, ligger i nordvästra USA i ett område som präglas av halvtorr högslätt. Samhället Omak och därmed Filaree-farmen vilar på dalbotten ungefär 260 meter över havet, omfamnad av bergskedjan North Cascades och Omak-berget som reser sig till nästan 1 750 meter. Detta bergskringskurna höjdläge skapar stränga klimatförhållanden – snörika vintrar då frosten blir stående i dalen, och som motvikt exceptionellt heta och torra somrar. Dessa förhållanden tvingade odlaren att utveckla ett strikt odlings- och bevattningssystem.
Det finns inte mycket information om mannen själv på internet. Å andra sidan kan det inte heller vara ett självändamål. Det är fortfarande möjligt att lämna väldigt få spår efter sig på nätet. Av Engeland hittar vi exakt en enda bild, vilken publicerades på baksidan av verket Growing Great Garlic
.
Men om man förstår att fråga tillräckligt finkänsligt så kan man givetvis finna information. I den här världen får man nästan vad som helst om man bara ber tillräckligt snällt. Engeland mår i dag riktigt bra och han drog sig tillbaka från lantbruksarbetet för drygt 10 år sedan, efter att ha utfört decennier av arbete och lämnat ett bestående avtryck i vitlöksodlingens historia. På ålderns höst kan han koncentrera sig på en favorithobby för många i Washington, nämligen att vandra i bergen. Engeland har på gamla dagar också blivit mycket förtjust i fågelskådning.
I sin bok beskriver Engeland sig själv som en helt vanlig man vars lärosäte, enligt hans egna ord, var åkern. Detta höjer värdet på mannens livsverk ytterligare och uppmuntrar many. All visdom kommer sannerligen inte ovanifrån, skänkt från akademiska lärostolar.
Ron L. Engeland och hans maka Watershine blev kända som flitiga mästare inom ekologisk odling. På Filaree odlades inte enbart vitlök, utan de hade även över hundra olika äppelsorter, persikor, aprikoser, plommon, hallon och potatis i odling, och de producerade dessutom torkade blommor. Engeland hade också ett företag som sålde bevattningssystem, och han skrev talrika artiklar samt innehade förtroendeposter i odlatorganisationer. Engeland, som är ganska okänd som person i USA och Kanada, är i dag en mystisk auktoritet inom branschen, vars bok har inspirerat tusentals och åter tusentals odlare och entusiaster världen över. Jag skulle uppskatta att cirka 50 finländska entusiaster också har införskaffat Engelands verk som öppnade en ny era efter år 2015.
När verket Growing Great Garlic utkom år 1991 fyllde det ett skriande tomrum. Boken var världshistoriens första helhetsomfattande guide för vitlöksodling, och den gav upphov till ett helt nytt begrepp i Nordamerika: gourmet-vitlök. Engeland visade för sina tusentals efterföljare att odling kan vara ekonomiskt lönsam och kvalitativ även på en mycket liten markyta, så länge arbetet påbörjas med expertis. Filaree-farmen var inte bara en handelsträdgård, utan den fungerade som en officiell pionjär för ekologisk odling under en tid då hela branschen tog sina första steg. Engeland och Watershine fick en officiell ekologisk certifiering för sin gård från delstaten Washingtons jordbruksdepartement (WSDA) redan under 1970- och 1980-talen, långt innan de federala myndigheterna ens hade skapat sina nationella standarder. De var med och byggde samt definierade grundstrukturerna för ett renare jordbruk, vilket lyfter Engelands auktoritet ytterligare.
Historien om Filaree-farmen tog dock en ny vändning i mitten av 2010-talet när familjen Engeland sålde sitt livsverk. I och med de nya ägarna, Alley och Phoebe Swiss, har gården gradvis övergått till nya metoder som svarar mot dagens större efterfrågan och en förändrad verksamhetsmiljö. Där Engelands era präglades av en strikt nioårig växtföljd och täckning av de känsliga vitlöksbäddarna med blålusernhack, har man i dagens effektivare produktion i hög grad frångått dessa arbetsamma moment.
Nu odlas klyftorna mer rätlinjigt på samma område i jakt på större volym; numera planteras upp till sex klyftor i en enda horisontell rad i en smal bädd på drygt 60 centimeters bredd. Denna förändring återspeglas direkt i farmens nuvarande utseende, som representerar en mer rätlinjig och mekaniserad massproduktion snarare än traditionellt hantverk. Utvecklingens riktning syns tydligt på gårdens eget Instagram-konto: fälten framstår helt öppna och bara under höst och vår, utan det skyddande alfalflatäcke som definierade landskapet för decennier sedan.
Sociala medier ger fingervisningar om att man även har frångått den långsiktiga organiska förberedelsen av odlingsarealen. Istället anländer varje höst en enorm monsterlastbil som tippar runt 100–120 kubikmeter kompostjord producerad på annat håll. Om det sedan rör sig om kommunalt avfall från någon större stad eller något annat återstår att se, men så här förändras tiderna.
Under Alley och Phoebe Swiss ledning har Filaree utvecklats till en storskalig och professionell producent av förökningsmaterial. Det erbjuder en utmärkt jämförelsegrund för hur odlingens prioriteringar och skala förändras när man övergår från en traditionell modell som baseras mer på hantverk mot produktion i modern skala, vilket kräver mer mekanisering av odlingsmetoderna.
Solen står nu som högst i sitt bo, som vi finländare brukar säga. Det är högsommar och vitlöken börjar snart mogna och vissna ner, grupp för grupp och sort för sort.
Med sandalerna på fötterna blickar vi framåt mot nästa kapitel. Som Tomas Ledin så dygdigt sjunger: ”Sommaren är kort, det mesta regnar bort. Men nu är den här, så ta för dig.” https://www.youtube.com/watch?v=gys82qmszt8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar